En fredag med mycket känslor

En fredag när man kommer iväg i bra tid från jobbet. Hem parkerar bilen och prommar iväg till skolan för att hämta den äldsta sonen först, för en gångs skull.

Känslan när man ställer frågan Hej är Theodor här inne och leker och får den där blicken från pedagogen som börjar meningen: - ja alltså nu är det så här… en lång tystnad (känns det som) och fortsätter sedan. Det hände en sak, en av tjejerna va inte så snäll. Så han blev ledsen och lämnade skolområdet. Våran lärare H är ute och letar efter honom nu.

Det hann passera så många ej så trevligs scenarion i mitt huvud.

Det tog bara några minuter så var T på plats på skolan igen. Jätteledsen, uppriven men glad att jag var där såklart. Vi fick sätta oss och prata med fröken och inblandade barn. Så det kändes hyfsat ok i magen på alla innan vi gjorde helg.

Ytterkläderna hade T lämnat på förskolan. Han hade stått bakom huset när jag kom hem. Trodde jag gick på dagis för att hämta Lillebror, som jag oftast gör först. Men när jag inte va där lämnade han sina grejer och sprang tillbaka till skolan.

På gångvägen mot dagis för att hämta upp Lillebror hör vi någon som ropar: - Mamma Mammaaaa bakom oss. Vi vänder oss om och där kommer just Lillebror springandes (??) Han som vi skulle hämta upp på dagis.

Väldigt förvirrad skickar jag hem de två barnen för att gå in och värma sig.

In på dagis möter upp pedagoger som berättar att Storebror T varit in. Men att han verkade orolig och sedan sagt till Lillebror vänta här så kommer jag och Mamma sen. Lillebror blev förstås orolig eftersom han märkte att Storebror var ledsen. Men inget personalen märkte av. Sen var det många påväg hem och i virrvarret så försvann både Theodor och Thilo. Ja historien går lite isär här. Personalen säger första att Liten stod i fönstret och tittade när Storebror gick iväg. Sen va Lillebror bara borta. Sedan försvann de båda två och personalen trodde att Storebror hade hämtat sin Lillebror, vilket aldrig händer eller får hända, enligt oss. Då meddelar vi det när det kan tänkas bli aktuellt. De hade stått och tittat mot vårat hus för att se om det lyste eller så. Och sen ska de också ha ringt oss, vilket inte heller hände.

Eftersom jag vet hur lång tid det gick mellan Theodor lämnade förskolan tills vi var påväg hemåt igen så blir jag lätt upprörd över att mi 4-åring är ute och springer, från dagis, själv, inte särskilt mycket kläder, -16 och i skymningen.

 Jag kunde inte framföra någon kritik, känslor eller tanker på fredagen. Jag var som i chock. Och under helgen passerade så många tankar och känslor, usch!

Jag tog upp detta på en gång på måndag morgon. Och hade ett samtal med den berörda pedagogen på måndag em. Och även pratat med skolan, där jag inte har riktigt lika många synpunkter, utan tycker de agerade helt rätt och riktigt och Fröken har även pratat med barnen.

Och vi har också pratat massor med barnen om detta. Inte varit arg på nåt sätt utan bara försöka förklara allvaret i detta på en lagom nivå. 

Mycket rörig historia. Men så viktig på något sätt.

 

Som jag Älskar Er

 
 

RSS 2.0