Nyårslöften
En sån där dag
Den kommande Julen
För att allting ska vara ungefär precis somvanligt. Så verkar julstressen infunnit sig lite här och där. Diskussioner och olika syn på firande, när var hur och julklapparnas vara eller icke vara. Jag har tyvärr aldrig varit någon större fantast av den här tiden, men man försöker ju. Men varje år kommer jag närmare att lägga ner och åka bort..det måste inte vara sol och bad semester långt bort i stan, jag kan tänka mig en fjällen tripp. Jaja det är bara tankar, vi delar inte riktigt uppfattning här hemma.. Vi får se vad som händer.
Mitt Hjärta ♥
Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud. Så mycket jag vill skriva om, men jag har svårt att skriva det här och hålla det på rätt nivå på nåt vis.
Hur som helst, det som snurrat den sista tiden är Theodor och Förskolan. Då det verkar stökigt och bråkigt bland en del av barnen på hans avdelning. Jag vill absolut inte hänga ut nån eller hoppa på nån. Inget fel i verksamheten, utan det är väl som det är idag.. Det har gjort väldigt ont i MammaHjärtat och Vi har försökt se tiden an för att det blir nog bättre/lugnar ner sig. Men jag skulle nog säga att det är tvärtom det blivit.
Vi har i alla fall lyft det här idag, och det känns liiite liite bättre, men långt från bra.
Ja jag ville bara skriva av mig.
Semestern kommer lägligt, med en paus från det här!
God Kväll Fina ♥
Ta Ställning
Jag tog ställning för 7 år sen.
www.donationsradet.se
Handens Fem Fingrar
Jag har nynnat på den här fina hela dagen!
Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Stort är mörkret nu.
Månen är itu,
men det är natten som gör dagen ljus och mitt ljus är du.
Och denna jord är rund,
finns här ingen annan som kan ge mig sån förtvivlan?
Och som är lika sann.
Du blir rädd för dina skuggor,
alla hot som aldrig når dig.
jag ska sjunga dig ett löfte,
och jag vet att du förstår mig.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Om du tänker dig den skogsväg,
vi vandrar ibland,
gick vi stigen ner till vattnet.
Din hand är i min hand.
Se så långt där ner i djupet,
på botten av den sjön,
där finns en silverskatt som glimmar,
den är din inatt.
Så slumra in och dröm.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Att Leva
Ni måste läsa detta hos Vimmelmamman
http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/
Jag förundras igen över hur lätt man glömmer, och hur lätt vi springer på i våra liv med alla måsten.
Jag försöker stanna upp och hinna med att Leva Mitt Liv, jag har blivit bättre på det. Men jag vet att ibland glömmer jag och bara springer, fort fort.
Stanna upp en liten stund, se på det Du har runtomkring Dig, var Glad för det och Visa det!
Lev ♥
Funderar
En dag som denna, när jag fick stanna hemma med LillPruppen lite oplanerat. Så tänkte jag försöka få lite nytta gjort, när man ändå är hemma och liten sover. Tänkte först baka, men de kakor jag hade tänkt ut, saknades det nån ingrediens till varje (och jag ids ju knappast gå till affären)
Så istället hamnade jag här, filurandes.
Jag är så förundrad över hur en del människor fungerar faktiskt. Jag vet att vi är alla olika. MEN.. Jag kan inte alls förstå när man inte kan glädjas för och med andra människor. När man bara ser till sig själv i allt, hela tiden. Så otroligt tröttsamt.
Utan att gå djupar och längre in i det här. Så vill jag bara säga, ta hand de du har nära, glöm inte bort att visa dig, att du finns och bryr dig, att Den betyder nåt för dig. De finaste man har ska man vara rädd om, och det gäller både Familj och Vänner ♥
Dagis funderingar :-)
Imorgon ärdet dags, dags för första dagisdagen. HaHa det är så spännande så jag tror jag kommer ha svårt att somna ikväll. Eftersom jag aldrig gått på dagis själv, och är helt off i den världen så vet jag liksom inte alls riktigt "hur det går till" om Ni förstår. Därför är jag så spänd av förväntan. Spänd på hur dagarna ser ut, men mest av allt hur Theodor reagerar. Kommer han Ääääälska sitt dagis? Sina nya kompisar? Fröknarna? Osv... Många som träffar LillPrinsen säger att han kommer nog bli ett riktigt dagisbarn. Han är ju väldigt aktiv och social, sprallig och glad. Men det är ju nånting helt nytt som kommer att hända nu, så vad vet man. Jag har varit så säker hela tiden på att det här kommer att gå hur bra som helst. Han är ju inne i en riktig Pappa-period, då Tony inte får gå mer än 5 cm ifrån honom. Så det kan nog bli lite kämpigt när Tony ska lämna. Men det är tur det går över fort :-) Hur som helst så ska vi nu vara tillsammans på dagis i en vecka. Från kl 9 til kl 15. Vi ska bara lämna honom små kortare stunder, dvs vi sitter i ett annat rum och så. Alltså inte lämna "på riktigt" nånting den första veckan. Konstigt tycker jag. För jag vill nog gärna lämna honom och gå hem och sen hämta några timmar senare, för att se och få känna på det, innan man ska göra det på riktigt.
Tur att jag tänkt jobba hemifrån hela augusti så vi kan mjukstarta lite :-)
Ja det blev en hel utläggning om bara dagis. Men det är ju nåt nytt och det är en hel del tankar som passerar kan jag lova :-)
Ikväll har jag kokat 5 burkar hallonsylt - och handlat påfyll i kylen.
Nu filurar jag på om jag ska orka ta mig en tur på cykeln eller inte. Hmm, jag borde, men är trött...åh motivation motivation, kom till mig :-)
Ha en fin tisdag ♥
♥ Kärlek till Nära och Kära ♥
♥ Uppskatta det du har. Visa Dina Nära och Kära hur mycket De betyder för Dig ♥
Idag är det en jobbig dag, tråkig årsdag. Men som jag skrev tidigare, minnen är jobbiga, men jag är också väldigt glad över att jag minns.
Idag blir det en sångtext med en massa betydelse, i alla fall för mig.
PUSS!
I see trees of green, red roses too
I see them bloom, for me and you
And I think to myself, what a wonderful world
I see skies of blue, and clouds of white
The bright blessed day, the dark sacred night
And I think to myself, what a wonderful world
The colors of the rainbow, so pretty in the sky
Are also on the faces, of people going by
I see friends shaking hands, sayin' "how do you do?"
They're really sayin' "I love you"
I hear babies cryin', I watch them grow
They'll learn much more, than I'll ever know
And I think to myself, what a wonderful world
Yes I think to myself, what a wonderful world
Fint - Vackert och ja lite sorgligt
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Sundsvall eller Rhodos
Jag kan inte låta bli att lägga ett inlägg om Våran Resa. Våran Resa som kanske inte alls blir av, ja pga vulkanen, om nu någon missat det.
Jag håller mig uppdaterad på Luftfartsverket, SAS och Resbyrån´s hemsida. Spanar av expressen och Aftonbladet ibland också. Jag vet liksom inte alls vad man ska tro om morgondagen. Även om jag ställer in mig på att Vi blir hemma så finns hoppet fortfarande där. Så minst lilla ljus som glimmar till får det att hoppa till i magen på mig.
Jag håller på och jobbar undan så mycket som möjligt. Och kanske borde jag se över min packning? För om allting går som det var tänkt från början, så åker jag och mina arbetskamrater mot Arlande kl 00 inatt.
Håll Tummen!
Kvällsfunderingar...
Jag läser en hel del bloggar, lite här och lite där. Det började nog under graviditeten så följde man andras magar och vad som hände i deras liv. Sen har det liksom fortsatt... Så för ett år sen började jag läsa Vimmelmammans blogg. Jag brukar faktiskt inte läsa "kändis bloggar" särskilt ofta. Men den här fastnade jag för. Förmodligen för att man på nåt vis har svårt att förstå att kända människor som vi läser om, de är precis som du och jag. Gjorde på samma sätt och funkar typ likadant och är inte alls odödliga. Kanske var det därför jag fastnade. För att hon delade med sig av en massa känslor, funderingar och allt som händer i kroppen, familjen, bland vänner på arbetsplatsen osv när man blir svårt sjuk. Sorgen och känslorna tog mig och höll mig fast. Jag kunde inte sluta läsa om Lotta.. även om det känns konstigt när man inte alls känner varandra eller nåt sånt. Men det är kanske det som är en del av grejen ibland. Från den här bloggen länkas det ofta till andra blogga om sjuka tjejer killar barn.. ja.. och såklart läser jag. Ja inte allt, utan man hitter de som man känner med extra extra mycket och jag kan bara inte slita mig från dessa människor som delar med sig av sitt liv. Jag kan inte annat än önska att det sker under och livet kommer åter
Kanske beror detta på att jag själv känner mig lite halv ibland. Och har funderingar känslor och en massa erfarenhet av sjukdom bland Kära Nära. Sånt som jag har svårt att dela med mig utav, inte för att jag inte vill utan för att jag inte är den bästa på att uttrycka mig i skrift. Jag har en egen liten bok som jag skriver i när jag behöver lätta mitt Hjärta lite. Och allt känns så otroligt mycket bättre. Även om det aldrig kommer bli riktigt riktigt så där som förut....
Men sånt är livet. Det är väl det som konsten med att vara här. Att lära sig att leva, trots motgångar i alla dess former. Att bearbeta dom, ta dom med sig, så där lite lagomt. De får inte bli för tungt att bära och inte heller för lätt. Ni vet, lagomt är bäst :-)
Puss På Er som läser! Jag behövde skriva av mig lite ikväll!
Och Ta Hand Om Varandra ♥
Utan Dina Andetag
Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag
Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag
Vad vore jag
utan dina andetag
Vänner
Tänkvärt På en OnsdagKväll
♥ I medgång / motgång / förändring kommer de sanna Vännerna fram ♥
Funderingar på morgonkvisten
Igår efter middagen åkte Vi ut till grann kommunen och hälsade på T´s syster med fam.
Jag tror alla vill spana in magen en sista gång.
Önskar jag kunde l o v a att det här blir sista gången.. Saker man inte bestämmer över. Börjar förmodligen bli något tjatig nu. Men jag vill verkligen "få det här gjort" nu. Jag struntar i alla datum och taskigt för barnet att kanske komma jätte sent i december, eller på Julafton. Det spelar ingen som helst roll. Bara jag kunde ha hela förlossningen överstökad.
Precis som jag trott så passar det mig mindre bra att gå omkring här hemma. Även fast jag tar mig för en hel massa så hinner jag fundera och fundera. Ja jag är väl född sån bara.
Har en fullspäckad dag idag. Blir lussebak och lite städning.
Sen ikväll är det G-M träff. Linda och Joseph, Linda och Filippa och så jag och Eva då som fortfarande har mage.
Det är lite bra om dagarna flyter på lite. Då T bara har jobb en vecka till så vore det som bra om han kan jobba tiden ut och sen kan Sivan anlända.
Sen blir vi hemma båda två en tid. Känns både bra och dåligt. Bra att vi får lite mer tid båda två tillsammans att lära känna Sivan. Samtidigt som det blir lite tunnt med pengar. Och så vet vi ju inte riktigt hur länge han blir hemma. Väldigt ovisst. En månad till att börja med. Men sen då?
Ja det är jag och alla mina funderingar som är i farten så här på morgonen..
Funderingar
Lite kvällsfunderingar, så här 68 dagar innan Sivan´s bf datum.
Vi hade sista träffen med FöräldraGruppen idag. Vi fick börja med att titta på en film. En film om självaste förlossningen. Runt omkring, olika sätt att ta sig igenom de olika stadierna, den blivande Pappans roll, samarbetet med personalen men även mellan de blivande föräldrarna osv. Sedan pratade vi resten av tiden om och runtomkring förlossningen. Hur vi tänker och känner inför det här. De andra två tjejerna har 3 respektive 4 veckor kvar, så de har nog hunnit fundera en hel del mer än vad jag gjort, än. Men visst har jag börjat fundera, funderare som jag är :-)
Det tog ett tag innan Vi förstog att det faktiskt hade flyttat in någon i Min mage. Att det var möjligt, och att det faktiskt hade skett. Första tiden var som en dimma. Man läste allt man kom över, vad hade vi egentligen gett oss in på.
Men sen fortsatte livet ungefär somvanligt. Det var först efter ultraljudet som känslorna kom tillbaka, och Vi fick Vår första kontakt med Sivan. Sen har det rullat på och som tjej går man nog in i en annan fas i livet under den här tiden. Man blir lite annorlunda, får andra funderingar och värderingar. Jag ska ju bli Sivans Mamma.
Men för att få träffa Sivan och se vad det är för en liten EN som gömmer sig därinne så måste hon komma ut. Och det är just den biten som känns väldigt skrämmande just nu.
Hela g r e j e n känns så otroligt avlägset, främmande och svårt. Ska j a g genomgå det där?? Hur då? Nä men allvarligt det går inte. Jag? Näe...
Ja kanske ska jag bara sluta och fundera så förbannat mycket. Som våran barnmorska sa, alla kommer ut, ingen blir kvar. Det kommer att gå bra...
Ja väldigt intressanta funderingar från en tisdags trött A...
A Filurar
Jag funderar alldeles för mycket, alldeles för mycket på allt och det mesta.
Men oftast när jag gör en djupdykning så blir det tråkigheter som man filurar på.
Alla människor bär vi på nånting, som hör till den tråkigare / jobbigare sorten. Sen är vi olika bra på att bearbeta dessa saker och vi gör de alla på våra egna små sätt.
Själv fastnar jag i nån musik. Christina Aguilera blev en favvo en gång, för så där 4 ½ år sen.
Lyssnar, mycket, högt och länge. Och så tar jag fram min skrivbok och funderar med penna och papper.
Jag började med det här när Min Kära Pappa blev sjuk. Jag skrev av mig ungefär en gång i veckan. När Pappa sen gick bort 3 månader senare blev jag ganska tom ett tag. Men sen började jag bearbeta. Släppa ut alla tankar, funderingar, sorg, ilska och allt vad det nu är som finns där inne. Man blir aldrig fri allt det, utan man måste få släppa lite på trycket. Lära sig att ha med sig det här i vardagen, att leva med det, och det är inte så enkelt alla dagar.
Årsdagar, födelsedagar, högtider är bland de värsta som finns. Då blir det oftast jobbigt, igen.
När Vi gifte oss för ungefär ett år sen hade jag väldigt många tankar. Det kändes så otroligt jobbigt att inte få ha Pappa med. Vi hade ju bestämt en gång i tiden att den dagen jag skulle gifta Mig skulle Pappa gå med Mig in i kyrkan fram till altaret. Istället fick Min Storebror göra detta (det blev också bra, men inte som det va tänkt..) Våran Fina präst pratade lite om Pappa innan och berättade för Våra Gäster varför jag skulle gå med Min Bror in och att Min Pappa fanns med oss iaf, fast från ovan. Så det blev en väldigt bra lösning. Och Vi pratade mycket om Pappa den dagen, jag och Pappas Vänner och då blir det mer levande och som att han verkligen fanns med oss!
När jag i april upptäckte att jag var gravid så kom det upp många funderingar runt omkring att bli förälder. Hur skulle allt det gå osv, ha ha. Det är nog normalt att känna lite så, så här första gången. När det hela hade sjunkit in åkte jag upp till Pappsen och berättade att Sivan flyttat in i min mage. Det blev såklart ett väldigt tårfyllt besök.
Så nu har jag många funderingar på Mig, Sivan och Morfar i Himlen.
Jag förstår ju att det här kommer att gå bra det också. Men jag måste gå igenom en riktig funderar tid först.
Så det är väl det jag håller på med. I min skrivbok, jag och Christina och här på bloggen. Det bästa och enklaste sättet är att få skriva av sig, på olika sätt.
Onsdagens
* Att tänka är att samtala med sig själv *
Har världen stannat?
Ja det känns nästan som så. Både telefonen och mailen är lugna idag. Så man hinner jobba undan en massa skrot.
Tomt inne på kontoret dessutom så lite sällskaps sjuk börjar jag bli.
Tänk om man kunde få vara liten och ha Skolavslutning istället idag.
Det är mest de där 10 veckorna jag vill åt - mmmm..
Suck.............
