Pannisen

Lite kvällsfunderingar, så här 68 dagar innan Sivan´s bf datum.

Vi hade sista träffen med FöräldraGruppen idag. Vi fick börja med att titta på en film. En film om självaste förlossningen. Runt omkring, olika sätt att ta sig igenom de olika stadierna, den blivande Pappans roll, samarbetet med personalen men även mellan de blivande föräldrarna osv. Sedan pratade vi resten av tiden om och runtomkring förlossningen. Hur vi tänker och känner inför det här. De andra två tjejerna har 3 respektive 4 veckor kvar, så de har nog hunnit fundera en hel del mer än vad jag gjort, än. Men visst har jag börjat fundera, funderare som jag är :-)

Det tog ett tag innan Vi förstog att det faktiskt hade flyttat in någon i Min mage. Att det var möjligt, och att det faktiskt hade skett. Första tiden var som en dimma. Man läste allt man kom över, vad hade vi egentligen gett oss in på.
Men sen fortsatte livet ungefär somvanligt. Det var först efter ultraljudet som känslorna kom tillbaka, och Vi fick Vår första kontakt med Sivan. Sen har det rullat på och som tjej går man nog in i en annan fas i livet under den här tiden. Man blir lite annorlunda, får andra funderingar och värderingar. Jag ska ju bli Sivans Mamma.
Men för att få träffa Sivan och se vad det är för en liten EN som gömmer sig därinne så måste hon komma ut. Och det är just den biten som känns väldigt skrämmande just nu.
Hela  g r e j e n  känns så otroligt avlägset, främmande och svårt. Ska  j a g  genomgå det där?? Hur då? Nä men allvarligt det går inte. Jag? Näe...
Ja kanske ska jag bara sluta och fundera så förbannat mycket. Som våran barnmorska sa, alla kommer ut, ingen blir kvar. Det kommer att gå bra...

Ja väldigt intressanta funderingar från en tisdags trött A...