Pannisen

Jag funderar alldeles för mycket, alldeles för mycket på allt och det mesta.
Men oftast när jag gör en djupdykning så blir det tråkigheter som man filurar på.
Alla människor bär vi på nånting, som hör till den tråkigare / jobbigare sorten. Sen är vi olika bra på att bearbeta dessa saker och vi gör de alla på våra egna små sätt.

Själv fastnar jag i nån musik. Christina Aguilera blev en favvo en gång, för så där 4 ½ år sen.
Lyssnar, mycket, högt och länge. Och så tar jag fram min skrivbok och funderar med penna och papper.
Jag började med det här när Min Kära Pappa blev sjuk. Jag skrev av mig ungefär en gång i veckan. När Pappa sen gick bort 3 månader senare blev jag ganska tom ett tag. Men sen började jag bearbeta. Släppa ut alla tankar, funderingar, sorg, ilska och allt vad det nu är som finns där inne. Man blir aldrig fri allt det, utan man måste få släppa lite på trycket. Lära sig att ha med sig det här i vardagen, att leva med det, och det är inte så enkelt alla dagar.
Årsdagar, födelsedagar, högtider är bland de värsta som finns. Då blir det oftast jobbigt, igen.

När Vi gifte oss för ungefär ett år sen hade jag väldigt många tankar. Det kändes så otroligt jobbigt att inte få ha Pappa med. Vi hade ju bestämt en gång i tiden att den dagen jag skulle gifta Mig skulle Pappa gå med Mig in i kyrkan fram till altaret. Istället fick Min Storebror göra detta (det blev också bra, men inte som det va tänkt..) Våran Fina präst pratade lite om Pappa innan och berättade för Våra Gäster varför jag skulle gå med Min Bror in och att Min Pappa fanns med oss iaf, fast från ovan. Så det blev en väldigt bra lösning. Och Vi pratade mycket om Pappa den dagen, jag och Pappas Vänner och då blir det mer levande och som att han verkligen fanns med oss!

När jag i april upptäckte att jag var gravid så kom det upp många funderingar runt omkring att bli förälder. Hur skulle allt det gå osv, ha ha. Det är nog normalt att känna lite så, så här första gången. När det hela hade sjunkit in åkte jag upp till Pappsen och berättade att Sivan flyttat in i min mage. Det blev såklart ett väldigt tårfyllt besök.
Så nu har jag många funderingar på Mig, Sivan och Morfar i Himlen.

Jag förstår ju att det här kommer att gå bra det också. Men jag måste gå igenom en riktig funderar tid först.
Så det är väl det jag håller på med. I min skrivbok, jag och Christina och här på bloggen. Det bästa och enklaste sättet är att få skriva av sig, på olika sätt.