Pannisen

Med dom här fransarna kommer Theodor charma flickorna lätt.
Och Vi ska inte prata om hur lätt hans Mamma och Pappa kommer att smälta, eller det gör vi redan.
Lilla T är Världens Vackraste och en helt Underbar liten varelse som Vi är helt galna i.
Ja jag vet, lite tjatig nu. Men det här är 61 cm Kärlek som Vi är så stolta över!


♥ Skön Lördag till Alla - Ge någon Du tycker om en extra Kram ♥

Stora Killen har  F i r a t  dagen med BVC träff. Träffade 4 andra bäbisar som är född ungefär samtidigt och deras Mammor. Det pratades mest och barnen sov och åt mest.
Pratade om första tiden hemma efter förlossningen, hur allting flyter på, eller inte flyter, rutiner och att ta sig lite egen tid som förälder. Insåg att Vi har en väldig  l y x  som är hemma båda två. Så jag behöver aldrig fundera på om jag hinner duscha, borsta tänderna, prova kläder, sminka mig. Det är  l y x  att hinna med såna här saker som första gångs förälder, har jag förstått.
Efter besöket åkte vi till Ikea. Lite smått och gott behövde inhandlas. Och somvanligt får man ju med sig lite mer småsaker på vägen.

Så det har varit en bra dag. Vi fick sova länge imorse igen, skönt. Kände mig piggare igår kväll när jag gick o la mig, feberfri. Imorse vaknade jag med en raspig hals och värsting hosta. Känns som att det måste va nåt slut på det här nu snart. Nu ska jag kurera mig i soffan med Prinsarna!


Trevlig Kväll!

Den här Lilla Killen växer så det knakar, nästan.
På en vecka har Han växt 1 cm och lagt på sig 300 gram.
Så nu är Han 56 cm lång och väger 4350 gram. Jag tycker att han har blivit så stor, om man jämför med när han föddes.
Det är  l i i i t e  mer styrsel på kroppen, han är lite mer vaken och man får ögonkontakt. Det här är så häftigt!
Han gör dock inte som man säger än. Tony försökte få han och kila iväg och göra lite kvällsmackor igår kväll.
Vi får jobba lite på den biten.

Otroligt grått och tråkigt väder och måndag. Ändå har det varit en ganska bra dag, så här långt.
Tony åkte iväg direkt efter BVC. Jag och LillPrinsen har roat oss här hemma. Dvs det har ätits i två timmar, sen har han sovit i mitt knä och i soffan medans jag har surfat lite och surrat lite på msn. Man måste ju kolla världsläget på alla fronter!

Imorgon ska vi på FöräldraTräff på BVC. Ett gäng första gångs föräldrar ska träffas och träffa våran Sköterska och Barnmorska. Det ska pratas om Förlossningen och Första Tiden Hemma. Ja det kan ju bli spännande, somvanligt!


Ha en trevlig Måndag Kväll!

Jag vill väldigt gärna berätta om dessa två dagar, som förändrade Mitt och Tonys Liv.
De mest händelserika dagarna jag varit med om. Kanske inte så intressant för alla att läsa, men då kan Ni sluta läsa här :-)
För Er andra, så här gick det till när ♥ Prinsen kom till Världen.

Allting startade fredagen den 19 december kl 05.30.
Jag vaknade och hade lite småvärkar. Samma känsla fast något mildare hade jag upplevt en söndag natt några veckor tidigare. Så jag jagade inte upp mig alltför mycket, även fast jag gått 5 dagar över tiden.
Det var Tonys första dag hemma. Men vi hade lite och stå i och magen kurrade så vid 7 dukade vi upp frukost.
Jag åt och kände mig lite trött. Så jag kröp ner en stund till i sängen. Kunde inte somna. Kände mig allmänt olustig och magen knorrade. Bestämde mig för att kliva upp och då kom det - Vattnet. Först lite grann och precis när jag kom in på toaletten kom det lite mer. Jag ropade på Tony och han var nere på tre steg.
Allting kändes himla overkligt. Nu var Vi på G liksom. Jag ställde mig i duschen och Tony stog utanför och hoppade:
- Siiiiivan ska du komma till oss idag, lät det...
Vi 9 ringde jag till Förlossningen. För att mötas av en bekant röst, Min Eva :-) Hon jobbade och lovade att ta emot oss.
Vi packade in oss och väskor i bilen. Möttes upp av Söta E, och hon tog hand om oss ordentligt. Undersökte och förklarade för en förstföderska hur saker och ting fungerar :-) Så tacksam jag är för Min Kära Evis! Puss På Dig!
Värkarna kom med ca 7 min mellanrum och var inte så kraftiga. Efter undersökning fick vi åka hem igen.
T hann iväg på AF och jag tog hand om kroppen. Värkarna tilltog ganska bra på en gång vi kom hem.
Vi åt pizza och klockade värkarna, som höll sig på 4-6 min mellanrum, och höll i sig ungefär en minut. Så höll det på hela natten och hela morgonen. Så det blev inte mycket sömn för Mig. Satt i fåtöljen och kollade på dålig teve hela natten. Slumrade till nån minut här och där. Men det kändes inte.
Blev inte mycket mat heller, det gick som inte ner.
Jag hade ju trott att värkarna skulle tillta under natten, men nej.
 
8.30 på lördag morgon den 20 december åkte vi tillbaka till förlossningen för kontroll.
De körde ctg och sen fick vi vänta på Dr. Det skulle bli en igångsättning. Så Tant Dr ville gå igenom tillvägagångssätt. Men först klämdes och kändes det på magen. Sen kände hon efter hur öppen jag var. Det visade sig att jag var mer öppen än de trott. Men säger Dr, Jag är inte säker på att det är huvudet jag känner. Det kan vara en rumpa.
Så UL apparaturen rullas in och de tittar. Det visar sig att det stämmer. Våran Sivan ligger i säte.
Så då brukar vi göra kejsarsnitt, meddelar hon.
Jaha... Där sitter vi som två förvånade fågelholkar.
Så vi pratade lite om det. Och hon förklarar så bra hon bara kan hur allt går till. Samtidigt börjar de förbereda mig för operation. Det blev som väldigt bråttom allting.
Våran Barnmorska var hur Gullig som helst och tog verkligen hand om Mig på ett mycket bra sätt. Jag är som bekant livrädd för sjukhus. Och en operation, nämen neeeeej... Även om det inte är nåt komplicerat ingrepp och de gör det här var och varannan dag. Det är läskigt!
Så på så sätt var det bra att Jag eller Vi inte hann fundera så himla mycket.
44 minuter efter de konstaterat att "Sivan" låg i säte var Våran ♥ Theodor ute i Världen.
Visst det blev inte riktigt som jag hade tänkt det. Men samtidigt var det här inte alls så läskigt som jag hade tänkt innan. Visst jag skulle inte välja att göra om det. Men det gick ändå bra. Vi möttes av många fina människor som tog hand om oss. Och så hade jag ju Min Man vid Min sida som tog hand om mig under hela tiden.
Ögonblicket när vi båda satt där bakom skynket och fick höra Våran Bäbis skrika, det va så overkligt samtidigt häftigt. För då var det nära. det vi väntat på i 9 månader gömde sig bakom skynket en bit bort, men ändå närmare än på länge.
Sedan fick Tony ta honom och tillsammans fick vi kika om det var en liten tjej eller kille.
Tony och barnmorskan försvann ut och det klipptes navelsträng mm. Sen var de tillbaka hos mig.
När jag var ihop fixad fick jag ♥ Honom på mitt bröst. Och där låg han medans de rullade tillbaka oss till Förlossningen.
Där väntade fika, vägning och mätning av Prinsen. Tvätta och ta på kläder.

                              

Sedan fick vi stanna på BB i 3 dagar. De vill hålla koll på Bäbisen och den nyblivna Mamman.
Som tur var fick Tony stanna med oss. Så vi hade ett eget rum där vi huserade. Dagarna gick jättefort. Allting flöt liksom ihop och gick i ett rasande tempo.