Pannisen

Åååå, idag är det en sån  d ä r  dag - En Pappa-Dag.                                         
Otroligt mycket tankar som snurrar.

Kan inte låta bli o tänka på den sista tiden...

Mamma o jag var på sjukhuset med dig varje dag. Vi ville inte att du skulle vara ensam. Vi försökte få dig o bli piggare o starkare. Hade du en motig dag så försökte vi alltid hitta nånting positivt i allt som hela tiden hände.
Du ville åka hem, såklart. Men vi försökte förklara på alla sätt o vis att du behövde bli frisk innan du skulle få lämna sjukhuset. 
Efter första operationen blev jag lite orolig. Men du repade dig. Sen blev du lite hängig. Så de opererade igen. Då blev du väldigt mycket piggare. Men sen rasade det lite igen o de bestämde sig för en tredje operation. Efter den kom du inte riktigt igen på samma sätt som tidigare. Men jag trodde nog bara att återhämtningsperioden va lite längre den här gången.
Sen gick allting fort. Den 2 juni insåg jag att det här skulle kanske inte gå så bra.. 
Morgonen efter åkte vi in till sjukhuset tidigt. Du hade blivit mycket sämre under natten. 
Vi satt med dig i ungefär 2½ timme innan du stilla somnade in.
Allting va så lugnt o stilla. 
O det va nog den värsta dagen i mitt liv  - Jag minns allting som igår.

Saknar Dig Pappsen!