Pannisen

I torsdags upptäckte vi att vi hade mus eller möss i sopförrådet. Min Kära är inte särskilt fascinerad av dess små varelser. Han stängde dörren, och hade ingen större lust att se till så de flyttade.
Det var när han upptäckte detta som vi förstog varför vi haft en stor svart kisse här på gården. Sittandes rätt upp och ner. Han har ju väntat och väntat.
Så imorse när kissen åter satt här på trappen sa jag:
- Men släpp ut musen nu då så löser det där sig själv.
Ja eller..
T:et plockade bland kartonger och helt plötsligt flyger, ja faktiskt, den flög ut ur en kartong och landade framför mina fötter.. Jag blev något överraskad. Katten hade lessnat och gått runt garaget. Men när jag småskrek så kom han farande.
Den stackars livrädda musen sprang fram och tillbaka, precis som katten.
Så naturligtvis tyckte jag ju att den lilla musen var väldigt liten och ganska så söt. Att stå där och beskåda ett "mord" var ju inget jag ville. Så fråga mig inte hur. Men musen lyckades lura den tjocka katten. HaHa.
Så nu bor musen under altanen istället. Ett tag iaf..

Det är så här vi har det i förorten idag:-)

Väldigt trötter så jag har tagit en liten lunch lur. Funderar på en prommis. Lite frisk luft innan man ska göra sig klar för kvällen.

VinkeVink!