Pannisen

Jag är så trött! Ja det är inget nytt, skrivit det så många gånger förut.
Sovit oroligt hela veckan. Känner mig spänd och nervös.
Har försökt att inte tänka på det allt för mycket, men det är lättare sagt än gjort.
Imorgon är dagen då vi ska säga Sov Gott, Hej Då, Farväl, På Återseende... till Goa L.
Det är fortfarande helt obegripligt det som har hänt. Och jag bara tycker att det är så otroligt orättvist. Visste ju redan att livet är sådant. Men det får ju vara någon hejd.
Mitt Hjärta sa att det är OK om jag inte orkar gå. För många minnen som kommer tillbaka och känslig som jag är.
Men det känns inte alls rätt. Jag vill vara med, säga de där orden och hoppas att Min Papps och L träffas där uppe. Då kan de kalasa, spela kort och sjunga. Ja man kan ju önska att det är så det fungerar iaf...
Och så vill jag ju finnas där för Mitt T.

Ett tråkigt inlägg en solig dag. Men så är det ju ibland. Och det är alltid skönt att få skriva av sig.
Av erfarenhet vet jag ju att det blir bättre. Snart tillbaka i matchen :-)