Pannisen

Det som hände igår kväll fick mig att rasa på mindre än sju sekunder. Ja jag har ju rätt så kort stubin, nånting som jag verkligen jobbar med. Som allra värst jag när det blev som igår. När någon i ens närhet tycker till, och tycker till lite för mycket, enligt mig. Det rasar då till så mycket att det kan ta ett bra tag innan jag har klättrat upp på normal nivå igen. Jag brukar  a l d r i g  vara långsur. Går över fortare än jag själv ens kan förstå.
Men igår var alltså ett stort undantag. Klättrade ner under täcket och somnade. Fortfarande  s u r  besviken och helt slut i skallen av alla funderingar. Hade en förhoppning om att jag skulle sova bort det, men icke... Vaknade och var fortfarande riktigt less. Och precis så har dagen fortsatt. Inte för att det blir bättre. Utan bara för att det är nästan lite skönt att få gå omkring och känna sig som en riktig sur kärring. Tjurig som man är så trixade jag mig igenom hela arbetsdagen och tog tag i allt  s k i t  som jag skjutit lite på. Kunde göra kväll och kände mig lite duktigare.
Sedan har jag flyttat iväg en massa grejer till min mor, som är hennes, men som bott här hos oss i två år. Hon har ju fått lite mer med plats nu. Sen åkte vi och handlade mat för hela Påsken tror jag. Trillade precis ner i soffan och kan känna mig lite duktig idag. Det är väl det jag behöver. Få känna mig lite duktig en dag som denna :-)
Så imorgon är jag säkert på banan igen.

Trevligt med era kommentarer! Alltid skönt att det finns folk där ute som förstår en, även fast ni inte veta hela långa storyn.
Nu ska jag väl sluta älta detta. Ruska av mig och tralla vidare, för den här gången.

God Natt på Er!