♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♥
Jag vet en dejlig rosa
och vit som liljeblad.
När jag på henne tänker,
så görs mitt hjärta glad.
Dess stämma ger en hjärtans tröst,
lik näktergalens blida röst,
så fager och så ljuv.
Som solen fagert skiner,
är hon som purpur klar.
Gud låt dig aldrig sörja
men alltid vara glad!
Må dom få komma samman
med hjärtans fröjd och gamman,
som längta till varann'!
Var dag går solen neder och dagelig uppgår.
När kommer dagen blider, att jag dig skåda får?
I hågon är du städs mig när,
Farväl, farväl min hjärtans kär!
Mång tusende god natt!
♥
Kommentarer
Trackback