Pannisen

Gärdagen var såklart en liten sorgsen dag. Mycket kommer tillbaka, över en. Det är liksom oundvikligt.
Jag och Theodor tog en prommis till Pappa ♥  och jag plockade en fin sommarbukett på vägen. Det va så fint däruppe, grönt och det blommar överallt! Satt ner och pratade lite, känns ju altid skönt. Jag sa: Hoppas att du kan se mig och framför allt LillPrinsen!
På eftermiddagen prommade Vi in till stan. Mötte först upp Mannen på en glass i solen. Sen åkte Pojkarna hemåt och jag träffade Evisen. Vi strosade lite på stan. Sen blev det Tant och Fröken middag och en massa surr. Surr mellan himmel och jord, vädra funderingar, tankar och känslor. Ja vad gjorde man utan Bästa Vänner, så sant Vännen ♥ Medans vi sitter där i alla fall så spelar de en massa musik och så dyker en gammal kär låt upp. En sån där som jag lyssnade mycket på för 6 år sen, som hängde med migunder den jobbiga tiden. Bo Kasper hör inte til favoriterna. Men jag gjorde ett försök där, köpte två skivor och fastnade, då. De passade i mitt liv då, på nåt sätt. Hur som helst så har jag nog inte hört den här låten sen dess. Så det blev liksom speciellt och en konstig känsla. Men jag tolkar det på mitt egna lila vis :-)

Idag är det hemmadag. Varit ute och lekt i blåsten.
Det vanliga just nu, Theodor sover jag jobbar, bloggar och gör lite annan nytta.
I helgen blir det lite fix och planering inför resan!! Längtar!!

Önskar Er en Fin Fredag!