Pannisen

Dagarna segar sig fram. Jag skulle på ett sätt gärna krypa ner i ett hål och komma fram om sisådär 5-6 månader. Eller gå och lägga mig och vakna upp till en ny dag och märka att allt som hänt är en lång hemsk svettig mardröm. Inget av dessa två kommer att inträffa utan det är bara att kämpa på.

Jag har i alla fall lagt upp mina arbetsdagar på ett annat sätt en tid framöver. Jag får lämna kontoret 15.30 för att åka direkt till Min Mamma. Så jag hinner vara där och sen hinna träffa Lilleman en liten stund innan det är sovadags för honom. Så det är full fart i jobbdjungeln hela dagen, med liten lunchpaus. Sen går dagen i ett, tills Theodor har somnat. Sen landar jag i soffan, tar igen lite jobbtid och bara är. Hjärnan går på högvarv nästan hela dygnet så jag är helt slut när man äntligen landar på kudden.

Ja ungefär så ser dagarna ut nu för tiden. Igår tog jag en jobbkväll så jag hinner ikapp mig och kan lämna kontoret i tid med gott samvete resten av veckan.

Jag måste återigen säga att jag är oerhört tacksam och glad för alla Fina Vänner som hör av sig till mig / oss för att höra hur mamma och vi andra mår, om vi behöver hjälp osv. Love U ♥

Nu ska jag återgå till lite to do´s innan det är tid att kasta sig i duschen och förbereda morgondagen.

Puss ♥