Förbannad till Glad
Mitt i veckan dagen och febern var borta, dock inte huvudvärken. Jobbade hemifrån med ett uruselt humör. Va så där förbannad på saker och ting. Förbannad på knäppa människor, orättvisor, människor som gnäller över skit jävla saker (jag vet det gör ju jag med) Men jag är helt fel person att komma med gnäll över små idiotsaker som i det stora hela inte spelar någon roll eller påverkar livet. Ja sånt härligt humör tampades jag med hela dagen. Jag var som ett rivjärn och fick väldigt mycket gjort :-)
Kände mig mycket piggare på eftermiddagen så jag bestämde mig för en prommis till dagis, eftersom Lilleman inte varit sig själv sista dagarna. Lite ledsen vid lämning på morgon och sen har han ropat efter Mamma hela dagarna, ja det hör ju inte till vanligheterna om man säger så, då det är Pappan som gäller i vått och torrt. Men han har helt klart varit störd över att jag har varit hemma på dagarna. För de frågade på dagis om någon var hemma. Ja barn...
Jag möttes av en överlycklig BusKille på dagis. Som slängde sig om halsen och Kramade mig hårt, flera gånger om. Han berättade för alla föräldrar, fröknar och kompisar att det va minsann hans Mamma som va där och hämtade honom. Ja vad säger man - SötUnge ♥
Han hoppade i overall, skor, mössa och vantar utan protester och ner i vagnen och promm hem.
Så varm i hjärtat och med ett leende på läpparna!
