Pannisen

Idag är jag trött, hänger med huvudet håller mig lite på min kant för att inte stöta mig med någon i min närhet.
Jag är trött på att vara vuxen, trött på att göra "rätt" och bete mig korrekt, ja så som folk förväntar sig.
Jag vill göra nåt helt oväntat, vaska, röra om...
Tonårstrots i trettioårsåldern, ja kanske. Eller så är det så enkelt som att allt som händer nu är jobbigt på många sätt och vis. Saker som dyker upp lite från höger och vänster som bara tar en massa energi.
Jag blir återigen så förundrad över att det finns så många människor där ute som är så genomelak. Och jag blir trött på mig själv som inte lär mig att släppa en del saker ibland, eller bara låter bli att bry mig helt enkelt.
Jaja, lite bisaker som dykt upp under veckan..

I övrigt jobbar Vi alla på. Tycker Mig kunna se små små förbättringar med Mamma varje dag. Igår klappade hon Mig på handen och kallade Mig för Pannisen, det kändes så bra, jag fick en klump i halsen och blöta ögon.
Imorgon väntar förmodligen lite besked om framtiden.