Pannisen

Nu längtar jag bort från skrivbordet och hem.
Jag åker raka vägen hem, till köket, till spisen, jajamen!
Eftersom vi jobbar till 17 så är det hög prio att få ordning middagen och fram på bordet, så fort som det går. Kan ju låta rätt trist med detta inrutade liv. Men jag tycker om att stå där i köket. Höra hur Theodor öppnar dörren nere i hallen. Så ropar han:

- Haaaallå Mamma Haallå!
Jag svarar:
 - Hej Gubben!
Theodor fortsätter:
- Mammaaaa, jag dagiiiis.
Jag:
- Har du varit på dagis?
Han svarar:
- Aaaaaa!!

Det är samma varje dag, och jag gillar!

Sen fortsätter det med nån harang om nåt som hänt på dagis som man förstår hälften av.
Efter det ska han hämta stolen, och hjälpa till att laga maten och diska. Det går väl bra fyra av sju dagar om man säger så...

Jaa vardag och inrutade dagar / rutiner behöver inte alls vara tråkigt :-)