Pannisen

...kvar, kan det vara sant? Just idag känns det helt OK. Helgen har varit lite jobbig. Tung och svullen i kroppen, allt annat än smidig. Att roa en 3 åring är inte det enklaste, och jag är nog inte den roligaste, möjligtvis den mysigaste :-) Såklart, så där som man är så känner jag på nåt sätt att jag inte riktigt räcker till. Jag vet hur fel det är, men jag är ju människa och kvinna. Theodor satt klarvaken i sängen igår kl 22. Han sa ingenting utan bara satt där, lilltrul. Så han fick hänga med ner till stooooorsängen. Han somnade sött men vaknade vid 4 med värsta hostan, som aldrig verkade vilja ge sig. Hostig och ont i halsen. Men ingen feber imorse så han fick knata iväg på dagis. Så Vi får tro att det va nåt tillfälligt. Även om han va allt annat än i form igår söndag och jag misstänkte att "nånting är på g" Men efter all VABning kan jag tycka att det borde inte vara våran tur, igen... Så vi håller tummen för en VABfri vecka! Ikväll har jag dejt med tjejerna på stan. Surr och middag. Ska bli skönt att få tänka på lite annat en stund.