Pannisen

I eftermiddag kastade jag mig iväg på möte och sen direkt til Barnmorskan.

Alla värden såg mycket bra ut.
Pratade om mina känningar i benen, som jag nämnde redan vid förra besöket såklart. Nu sliter det och drar på ett annat sätt liksom. Ja foglossning, jag hade ingen aning om att det känns så. Jaja..
Magen mätte 33 cm och hjärtljudet låg runt 140.
Hon kände och klämde på magen och tyckte sig känna huvudet nedåt, men fortfarande ruckbart. För att vara på den säkra siden att det är huvudet fick jag hoppa (HaHa) upp i stolen och hon tog och kände efter, ja nerifrån alltså. Och där kände hon huvudet. Helt galet konstigt att hon kan känna det tycker ju jag då.
Ja nu kan ju Bosse fortfarande göra en helomvändning, men det tror jag inte på.
Så det känns ju bra det här, så jäkla läskigt spännande!