Pannisen

För sex år sen satt vi och räknade minuter, klockade värkar och väntade på att Vårat första barn skulle hitta ut till världen. Det blev en jättelång natt. Tony somnade stundvis. Själv var jag klarvaken. Spänd av förväntan, och galet nyfiken på vem som gömt sig i min mage i nio månader. När morgonen kom, den 20 december 2008 satt jag kvar på samma ställe och minuterna mellan värkarna hade blivit längre. Vid 10 var vi tillbaka på förlossningen för kontroll och det planerades en igångsättning. Jag var trött och såg en lång dag framför mig. Lite lätt uppgiven lyssnade vi på hur detta skulle gå tillväga. Sen undersökning för att se hur mycket jag öppnat mig sen dagen innan. Bm blir lite fundersam hur bäbisen ligger och de vill kontrollera med ett ul. Hennes aningar stämmer. Bäbisen ligger med rumpan neråt. Då går allting väldigt fort helt plötsligt. En timme senare är vi tillbaka från operation och jag har Världens Finaste Theodor i min famn.